fängslad och fjättrad

i din hjälpsökande ynklighet

satt du till sist som en liten vilsemyra

i din ljudlösa och ovärdiga ”gummtillvaro”

ljuset i din blick var slocknad

bara skymt av blänk då och då

rastlöst rullade du din stol

fram och åter i korridoren

fram och åter

sökande efter……någon

så trött till kropp och själ

ständigt samma syn för mina ögon

din magra krumma ryggtavla

alltid på väg utan att veta riktigt vart

rolös och rotlös i vårdhemlabyrinten

”vad roligt, är det du som kommer”

svårast var att se dina åldrade

overksamma händer

min barndoms trygga händer

oroligt fingrande på blusens fåll

min vackra starka kloka Mor