Här sitter vi tåligt väntande
i våra värkande strejkande kroppar
med orosögon i sönderlästa tidskrifter

i strid ström ropas vi upp
avlöser vi varann
öser ur oss eländiga eländen
det ena värre än det andra

mottagarna
är andra kvinnor och män
de som vi kallt räknar med
sitter inne med alla lösningar

de som ska vara vänliga
medkännande och uppmuntrande
de som dagligdags skonsamt
utan att grusa allt hopp
måste lämna ödesbesked
till själsstressade medmänniskor

mitt i egna bekymmer och egna problem
ska de bry sig om just mig

men vem tänker på en doktor
som aldrig får fatta fel beslut
som aldrig kan förlåtas misstag

vem frågar hur doktorn mår?