ibland kommer människor
till mig.

de lägger sig som frömjöl på min gräsmatta
en del slinker in mellan tapeten och väggen
eller borrar sig ner som brev i min gröna postlåda
den som hänger på sniskan invid landsvägen

jag vill inget hellre än att förstå dem
kanske följa efter dem

men då slår det mig att jag inte kan gå längre.