Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

endera dagen

 

bakom timrad stuga
fyller hinken långt ifrån hålet
hålet i sjön där hon försvann; dottern
över reser sig berget.


det är kväll nu 
jag hör ett rop och bestämmer-
det är berget som ropar
berget som ropar "kom ihåg mig"

jag har ingen axel att se mig över
ingen färd att ta
vänder tillbaka och inte om

minnet är sten;
uråldrigt och oföränderligt och 
alltid närvarande, evigt

säg inget till mig, låt mig
få tystna. vattnet väger tillräckligt, vaggat i min famn.

 




Fri vers av Lily Lisbon
Läst 531 gånger och applåderad av 32 personer
Publicerad 2014-08-01 11:38



Bookmark and Share


  Ronny Berk
berg som ropar skapar eko, kanske därför att ...
2014-12-15

  Respons VIP
Vackert och berörande!
2014-11-15

  aol
Unikt utstickandeskaldat,
2014-11-12

  aol

2014-11-12

  Fredrik Gaefke
Svårt att säga vad jag tycker om denna text. Den berör visserligen och är ödesmättat vacker, men något glipar, skulle vilja veta mer, om det är ett barn som verkligen gått förlorat eller används som aforism etc. Mycket bra hursomhelst, trots "kluvenheten" :)
Bravo!!!
2014-10-22

  Nanna X
ödesmättad text.
2014-10-09

  KattenKin VIP
Jag säger likadant, väldigt speciellt och fint.
2014-08-02

  S.A.I. Steve Lando
en unikhet lyser igenom, en väldigt bra sådan
2014-08-01

  cilax VIP
vad bra!
2014-08-01
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon