Jo hon kan svära precis när hon vill. Fräsa som den värsta katt och skälla rösten hes men det gör hon aldrig. Nickar lite i undanflykten.

Det kladdar av allt som andra torkar av på henne. Ibland hittar hon ett ställe. För hon lär sig aldrig. Där hon kan sitta i fred. Avtrubbad en timme eller så.

Röken följer hennes spår. Leder andra närmre. Visst är hon en dörr öppen. Ingen är bjuden. Alla tittar in. Jämt på glänt. För hon har aldrig fått den lagad.

En underhuggen panik skymtar ibland. Om den är toppen på ett isberg. Varför skriker hon inte då? Kanske är det bara en smula. Hon älskar smulor.

Rester i skrymslen. Läckande batterier i lådan. Askblont hår i strimmor. Och ett leende som aldrig tar slut.