Melodi: "Ta av dig skorna"


Om jag nån gång tar på mig tåhätteskor
så känns det ej bra
mina stortår är inte längre så snygga
såsom de va' -
nej, dessvärre

har de nu changserat, naglar växer där styggt
går ej längre klippa, de har tippat mot sidan fyra
de vill inte längre tillta stadigt och tryggt
ack, de undgår klipparn, hovtång går ej heller att styra...

Så jag traskar i lättsandaler
tills himlen fylles av snö
omkringfolket blir lätt vandaler
och trampar på mig i tö -
ja, dessvärre!

Vinterkängan är ändå skönt generös
mot stortår på drift
det betyder att kängans plös sitter lös
men värmer i skift -
ja, så härligt!

Men när våren hälsar på blir kängan för varm
längtar då att låta sandal visa sin charm

Känglös tös vill då icke slösa
bort sina tår i press
svänglös arm gör ej mänskan varm -
ibland ganska praktiskt
Armen bär ju en kasse stor
åt sin ägarinna, tror
nog att damen blir ganska pressad -
alls icke taktiskt

Men tårna vinner freedom
den är oerhört stor
vindar gå där genom
vänta kanske amour...

Var ska detta väl sluta
början var ju en hättlös sko
Skaldens ordrika skuta
än en gång hissat segel
Kan av detta man njuta
kan det skapas en härlig clou...
kan man diktaren skjuta
ut i rymdernas spegel

Men sjung nu, kära vänner
hösten väntar oss snart
sol ej längre bränner
löven singlar med fart

Dock, en visa kan göra gott
det vet varje skolös tös
vintern kommer ej som ett skott -
det är väl fantastiskt
att den tövar när mänskan strövar
kring uti skog och mark
kanske även i stadens park
ej skrålar bombastiskt

Så väl att man kan sparka
av sig stöveln i vrån
(Ramel ger mig kvarka -
låten ger bara strån)

Men skalden ger sig icke
sången tar säkert slut
om jag skippar sticke'
kan jag snart pusta ut

O, fantastiskt!

Hör min förvåning
se min förvåning
känn min förvåning - Ooo!