Så småningom vissnar blommorna
På ängen

 
Så småningom faller löven
Ner på asfalten

 
Så småningom flyr fåglarna
Söderut

Så småningom rasar väggarna
Som håller upp fasaden

Så småningom bleknar färgerna
I bilden

 
Så småningom blir kläderna smutsiga
Eller trasiga

Och jag vet faktiskt inte
Vad jag kunde gjort annorlunda
Denna gång
När jag för en gång skull
Vågat satsa på något än fått ångra
Något som jag inte gjort

När dina ögon givit mig grönt ljus
Och jag rusat över vita streck
För att hinna över gatan
När din kropp längtar efter min
Och dina ben visat hopp
Och jag velat komma fort, fort

Men även om vi kommit
Varandra nära
Känns Du fortfarade lika långt ifrån mig
Ännu mils avstånd Du inte kan
Komma ifrån...

Och jag vet fortfarande inte
Vad du känner för mig
Jag får ingen klarhet
Om jag är skyldig till mitt eget fall
Eller om du fallit dit också

Så jag stänger in mitt hjärta
Självmant
I isoleringscellen
Där känslorna kan skrika
I fred
Klättra på väggarna
Upp och ner

Släpp ut mig!

Först när du är redo
Att släppa in mig i dig
Och erkänna
Hur du känner inombords