det som hände sedan
levde aldrig upp till farhågorna
och just därför
rev smärtan desto djupare

hon hade förväntat sig
att bli ifrågasatt,
tittad snett på
ja rent av förlöjligad

men när hon hängde ut sin själ
på offentlighetens klädlina
var det tystnaden
som slog henne

och i tystnaden växte tvivlet
tvivlet på den egna förmågan
på den egna röstens styrka
tvivlet på att hon hade ett budskap

Visst insåg hon själv den matematiska logiken
att om varje själ enbart lyssnar på ett fåtal
som många själar lyssnar på
blir bara ett fåtal lyssnade på

så varför skulle just hon
tillhöra detta utvalda fåtal?