Träbänken var torr och där satt hon. Aprikosfärgad aprilsol, falsk och svekfull; värme i korta pulsar och vårvinterkyla i intervallet. Solglasögonväder, en dag att blunda sig igenom.

Jackan är uppknäppt, vårens första blottade hud; fri från blåmärken, fri från muskelknutor hårda som geishakulor. Ingenstans att bli träffad, bara två slutna ögonlock och blicken dold.

Hennes iris var känsligt för skarpa konturer och lysande martyrglorior.

Hon bar en vindtät jacka men frös ändå. Eller rös. Eller njöt. Hon hade läkt, hon var hel och var lyckligt över att tillhöra ett liv av obokade helger.
Solen gled över himlen, eftermiddagen var klar.