kan vi någonsin igen smälta samman
i högljudd melankoli
i utdragna dialoger ur

högspänning                                         överspänning
i mellansömn                                    i mellanrum 
  

i kraftledningsblues bland vettskrämda moln

precis som vi gjorde under trädet 
där blixten dödade korna i England 
en sommar   
hundra stycken kor exakt där

samma plats på vilken även jag-

elen genom kroppen varenda lem ur led
blint ljus spolades ned lodrätt genom
grenverket
rösten bröts av
mitt i ett ord

sedan sot
bara sot
där jag tidigare stod

minns du? du väckte mig dagen innan
på ett sanatorium i South Carolina
befolkat av solkatter med samma färg som ditt hår
ditt ansikte lutat över mig
dina sprickor som taket ungefär

 och du viskade i mitt öra, och jag svarade  

"nej, det är inte mitt blod, det där är inte
mitt blod
inte mitt blod för det har fel 
färg"