jag sjunger med versaler

  en cigarett i mungipan
  det vita nattlinnet och pistolen osäkrad
  bakom örat

 inser
 att jag blivit flyktig.

 det finns en fantastisk meningslöshet
 i att reda ut fingerarkitekturen i svarthåret
eller att torka av läppstift som slitit mungipan
till ett snett leende
nästan
som passion

 vi drog in varandra som rök från samma cigarettmärke
du kysste mig nog
tre
gånger. eller dagar i sträck utan 
avbrott

du osäkrade mig med ditt vita streck

 en lina av människa
 utspilld över ett golv i mitt förflutna

gå inte efter mig om du inte tänker hinna