Tiden står helt stilla för naturen där jag tittar ser likadan ut

Skogen vajar med i snålblåsten och träd dör och nya tar vid

Samma gamla måne blinkar okomplicerat vemodig till mig

Solen lyser på allt fast kanske lite varmare än vad jag vet

Himlen är densamme som förr i denna dag av samhället

Årstiderna kommer och går men nu med annan rubbning

Blundar och ser hur alla sliter hårt för sin föda för dagen

Kläderna är rejält tunga och blöta i tidevarvet svårarbetat

Slit för mödan för att få sina marker lätt bördiga för att ge

Överlevnadaskonsten drivet manövrerad för att stå i tiden

Samma jämmer och elände över människans tid för likvid

Ljusets stunder tas tillvara så att binge och lador blir stinna

Jordens mylla silas sinnligt mellan fingrar och där är grödan

Tiden beräknas med logiskt tänkande så att skörden blir rätt

Ack och ve om naturen inte är nådig för då anträder nödåret

Står mitt i nuet och ser och tar in sinnesbilder sen förr i tid

Upptäcker hur sårbart allt är om något verkligen skulle ske

Allt det där lätt enkla kan oväntat stå i förfallets skimmer

© Ann-Britt Berglund

19 januari 2015