Det fanns en tid då jag lät dig sjunga mig sånger

det fanns vindlande löv över marker då,

livet hade en paus innan lämnandet

den där stunden då jag lät dig gå

aldrig har någon sjungit mig vacker

som du, med din lyrik

aldrig flög jag så högt som då

samsades med sagorna och all mystik

din färd var långt stakad, min var kort

men kanske , kanske en dag

kan du sjunga mig vacker, sjunga mitt nu

min själ i vart andetag

för det ska jag hålla dig högt

ur mitt hjärta ska jag lova dig det

aldrig blev vårt samman, alltid , för evigt

men din sång är min hemlighet.