Är så rädd att jag säger för lite ord om hur mycket jag tycker om och värdesätter människor och dess handlingar. Stort är det när man kommer på hur värt det är att få dela små som stora saker med någon i ens liv. Totalt gråtmild blir jag när den tanken dyker ned inom mig och boar in sig värdigt mycket då och då. Vägrar att gå in i en känslokall kyla där ingen säger något utan bara tar allt för givet.

Tacka och säga till med glädje om någon tänkt extra mycket på mig, det känns väldigt bra. Tacka ödmjukt vänligt när någon håller upp dörren just för mig där jag kommer med flera tunga kassar. Jag är sedd och då bör jag också se den personen med uppskattning i tal och blick.

Ofta återkommer jag till saker som är gratis och det kanske ses som befängt billigt i mångas ögon, men för mig är det värt att känna kärleken via små enkla saker. Ord som ges, kramar som ges, styrkan med att vara i allt det stora är också viktigt.

Just du som läser detta är ett bevis på kärlek för just du ville läsa min text och det gör min dag så mycket rikare. Utan ord och utan dig och dig så skulle världen allt vara mycket gråare.

Försöka sig på att sprida livsglädje och positivitet är för mig mycket viktigt.  Är som alla andra människor med fel och brister. Fast att säga och visa att någon är älskad är mycket viktigt för mig och ändå så tror jag att jag säger det för lite ändå.

© Ann-Britt Berglund

20 mars 2015