För min envishet
För att jag inte sa förlåt
För att jag tyckte att jag inte gjort något fel
Blev jag visad in i mörka garderoben

De hårda orden ekade i mitt huvud;
”Håller du på så här
Kan vi inte ha dig kvar!”

Tårarna rullade
Snoret rann över läppen…
När övergivenhetens skam triumferade över vreden

Istället för mat och efterrätt
Uppgivenhet...
Istället för en klapp på huvudet
Spindelnät och muslort...

Jag kryper där inne så länge att
Jag tror att allt är slut
Hela världen är död -

Men det är sorgen som gett upp
Nu träder fantasin in och hon har med sig färger
Hon skriver poesi och spelar en symfoni med kjolfållar och sandaler