Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Till hari


se hur vi faller

 

 jag väntade på dig bakom staden
under världen. under havet. under dig väntade jag.
av okänd född bar och begravde jag dina barn
så många gånger. du var bakom mig.

du dör för kärleken varje dag;
jag skall bära denna sanning
genom taggiga skogsränder
stenar som gnager, äter
mitt kött skall falla
min fattigdom bli definitiv
händer av blåst

vitsipporna i mjölkiga vårfloder längs kullarna:
där stod du
med en krona av målat blod
dimma i din mun
mitt varande i dina händer-

fönstret och ljuset och ljuset och ljuset. blå fåglar, miniatyrer av berg;
utanför. dit kommer vi aldrig
insikten, resignationen fanns där
för hundra år sedan
även då vägrade vi ge upp-

vi rör oss 
på den heliga vägen mot månen
du är ledaren
jag är kartan
vi är de enda av vintergatans avkommor som tillåtits bestiga jorden
för att göra den till vår egen; att finna varandra
och likt ugglor sedan lyfta ur tornet
när lynchmobben närmar sig
när mördarna kommer

räds inte elden
det var jag som tände den
för att märka ditt mörker
sätta ett pris på sorgens huvud
klargöra, synliggöra mitt enda beständiga löfte;

jag lovar dig. jag lovar dig,
ingen skall röra vid dig;

ingen skall röra vid dig utan att gå sönder.

 




Fri vers (Prosapoesi) av Lily Lisbon
Läst 323 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2015-03-21 09:14



Bookmark and Share


  Fredrik Gaefke
vädigt vacker
2015-05-11

    Anachronism
Fantastisk första del. Bygger upp så mäktigt att det nästan är oundvikligt att bara väldigt få typer av slut håller emot.
2015-03-29

  spitfire
himla fin frukostläsning här idag med dina senaste, slutet är sååå bra!
2015-03-23

  Fredrik Gaefke
Bravo!!! Vill dock raffinera denna något!
2015-03-21

    tehdog
i second that
2015-03-21

  Nanna X
å så vackert. du har verkligen byggt upp en egen, självklar språkvärld.
2015-03-21
  > Nästa text
< Föregående

Lily Lisbon
Lily Lisbon