när jerusalem streds för och prinsessan skar sitt hår, när en man var en man i det han stod upp för och hjärtat visste sin plats. det var då jag förstod att du aldrig var min vän.

jag ber inför den gud jag känner och jag vet min plats och jag flätar mitt hår för att göra mig vacker inför dig.

jag strider inte mer, jag fäller mina tårar då jag förstår att det mest var bara jag. du var aldrig min vän.

när mörka honungsögon ler in i mig och ber mig, gråter jag

jag vet att en kvinna måste följa sitt hjärta