Clarence säger att
i den blanka monsunens tid
rör sig inga ljud mellan husen
om morgonen;
tidningsutdelaren är en död man

 han säger:
vi måste skörda våra frusna spegelbilder innan tiden gör det åt oss,
vi måste ta tillbaka vårt vinterbleka innan någon annan får fatt på det
och det är dags att lämna något bakom sig; vad som helst
utom de latenta drömmarna eller själen som sålts
om och om igen men ändå klibbat fast
längst inne, bortom räckhåll;

 det är omöjligt att bli av med sådant
så kanske är det en gåva att vara desillusionerad;
att ha slutat försöka göra allt vackert förgängligt
och allt fult ogjort-

det gäller att hålla fast
i det röda köttiga och den blå röken innanför det

 jag svarar att
i den här månaden och nästa bor någonting främmande
jag fruktar och älskar det

nu kommer haglet som skott från himlen

Clarence säger: vem försöker du skydda egentligen