kysser dina fötter, kysser din bringa, kysser din stolthet, jag har så svårt för könsord. jag är där, där du är. och i försoning finns leendet, du säger att det inte går utan. kanske är det så. så står du där i vit dräkt och kysser min panna och jag förblir mjuk. jag är den gud du förnekat, den du förrått, den du skänkt ett löjes skimmer över för att blända din storhet. jag är gud.

det som var ganska okej en gång har kluddats över till oigenkännlighet. nu finns ingen återvändo älskling,

vänd ditt blad som jag vänder stålet,

*