som avgörande stund vill jag så gärna göra den sanning till min att det var på den varma klippan invid havet en sensommardag med termoskaffe och hembredda limpmackor som jag fattade det för mig helt livsavgörande beslutet. med solen i ögonen och en stark sund själ som hade förmågan att reda ut alla de frågetecknen som legat som en smet kring vader höfter huvud en lång tid. i den sanning jag så gärna vill göra till min fann jag ro där bland lite alger och stenar som låg en bit ut och såg ut som valrossar smekta av vågorna.

[ ~ i den avgörande stund i en ångestfärd för att döva smärtan kippade jag efter min anda. i bilderna syns inget av det. köpta smörgåsar och loranga. och en halvflaska vin som jag då lämnade orörd. jag kunde inte stanna i mig.

men jag lämnar dig inte June i det rus av tabletter och sprit.

som avgörande stund fattade jag mitt livsavgörande beslut i svettiga lakan runt en naken kropp efter en lång stund nedsjunken på svarta klinkers med vattnet strilande över huvudet. det fanns då inget kvar än ett kvidande. ~ ]

June är hemma nu. solen glittar i hennes grågröna ögon när han kysser hennes fötter, hennes barm och hennes dyraste, jag har fortfarande svårt för könsord. i vit klänning går hon honom till mötes.

du är den gud jag förnekat, den jag förrått, den jag förlöjligat för att låta min egen storhet blända. du är gud.

vi lämnar våra stål, planterar kabbelekor längs bäcken och sjunger sånger från bergen. du håller din hand på min mage och ler,

*