mer som stormby,
mer som vindkast och tvång
att pulsera
mig som är halv kvinna, till hälften varg
byggd av järn och trossbotten är murken

jag vill lägga mig, hudskava och kyssas
påtvingas dina lemmar och tycka att de är lena, varma och begravda i mitt späck
trollbind månen åt mig. den stora röda pulserande strax ovanför trädtopparnas mörka.

jag vill bada där i det som speglas i ditt levande öga.ditt olevande kan du hålla för med en orms fläkta skinn. sydd som skydd.

ligg med mig;
i evighetsnära bryska stunder
ett tag om min höft som tango
och våtmark skall öppnas och sluka stålet