Kära dagbok,
Kära någon...

Jag behöver dig nu. Jag känner mig nämligen ledsen och överkörd. Det är egentligen ingenting speciellt som har hänt, men ändå känner jag mig så tom. Jag vill så gärna bli fast anställd,så att jag slipper bli trampad på. Jag har flugit med samma besättning nu i två dagar och har känt med den kvinnliga kollegan, Kristina att hon är avundsjuk på mig. På något märkligt sätt. Så fort jag råkar glömma något är hon snabbt där för att påpeka och kommentera.
Ikväll glömde jag att checka Overwing Exits och då var hon genast på mig. Jag kände mig så usel eftersom hon hade rätt. Pursern som heter Bengt Marcus är jättesnäll, men inte vet jag vad Kristina har för inflytande. Det är skitjobbigt när man vet att han ska utfylla evalueringsschema på mig...

Idag har jag mot alla försökatt inte göra det, fantiserat om Henrik Andersson. Jag tycker fortfarande om honom så mycket. Jag undrar hela tiden om han har ny flickvän osv.
Egentligen är han inte värd mina tankar. Han var inte juste mot mig när vi var tillsammans förra året. På något sätt så tror jag innerst inne att han ångrar sig. Jag var ju egentligen en toppentjej!

Andra tankar som har plågat mig den sista tiden är Mats. Jessicas fd man.
Jag hatar honom som pesten och när jag tänker på hono är jag på väg att kräkas. För mig är han en \"äckelgubbe\". Han förförde miggenom att supa mig under bordet och tala om känslosamma saker. Han berörde ämnen som var känsliga och utnyttjade det till sin egen fördel.
Det är hans fel att jag förlorade kontakten med Jessica. Det tycker jag är väldigt synd. Jag saknar henne - ofta.
Om han skulle våga höra av sig till mig igen skulle jag skrika dumma saker till honom.

Kram