övergår så höst
tröst där fingrar drar genom frostiga strån
ett ensamt ansikte lutar mot
i busskuren ligger kylan still

månen målar sitt vitaste
i nåd där himlen färgar bakgrunden isande ljust blå
säg;
plockar du ner den när jag vill

åter till marker
norr
men;
var mitt söder öster väster

gryningen släcker natten
i ljuset sover vargarna med öppna ögon
i detta finns tröst
och lyckans chimär andas var dag

utan snö, sänghimlar, nakna bröst

,