världen begrips inte med mindre än att man är större och omfattar mer än man tror. jag säger inte att världen är liten, det är slitet. jag säger dig nu, en gång, det finns en större mening. jag tror på allvar det. du säger benåda, jag säger nåd. någon ger mig ett fotografi i sepia av dig och jag kan bara lägga det närmast det revben där hjärtat vilar. du, du vilar där med mig.

kungar och liljor, det står där en blå buddha med armarna över huvudet, mitt kaffe kokar du sött. får jag nu börja dricka på fat, får jag nu dra upp benen under mig i en orange soffa, får jag nu lägga ner stickningen när jag klappar katten. kungar och liljor, när min mor gifte sig med far gick de till kungs.

dag fyra är mjuk, dag fem sköljer över den sol som inte väjer för berg eller talltoppar, jag skulle kunna ge dig vintern, jag ger dig hösten, den är min tid. det röda fyller mina sinnen och jag vet att jag kan stråla då. det blänker till i ett balkongfönster här intill och jag vet med ens.