Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
hur famnar man en ny gryning
trevande vicklande snett upp upp - så lätt hur en fjäder byter riktning mot vind. hur står man modig kvar i ensamheten. det är tomt och den nåd jag sökte infinner sig inte. den respekt du visar är bedårande eller avslöjande. jag har slutat falla, det finns ingen absolut sanning och dom ungar som kallar mig mamma har företrädesrätt. i sak är inget annorlunda, jag är bara mer sann nu. kanske var det mitt mest förlorande beslut, eller så har jag vunnit något annat. det är de svaren man aldrig når - hur man än sträcker sig.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 206 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2015-04-27 20:49
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |