Färgfältet i minnet är blekblått liksom jeanskjolen du bar

Randningen är ljusblå, liknar din älskade t-shirt                   

Det gyllene färgas som guld, får likna din sista hund som vi ärvde

Stålgrått fält för ditt vackra hårs mjuka svall

Fröet sändes tidigt till dig, blev befruktat, arvsfaktorer gick i arv till mig

Förmodligen minsann så att allt skulle raskas på av det som hanns med

Kluddar lite till bland minnesfragmenten , minns både dig och den älskade hunden

Lila syrener vid gult hus blommar fortfarande inför mina primärminnens påseenden

Skratten klingar lika välvilligt liksom de tokroliga saker som vi som oftast hittade på

Förunderligt är att du är där i din värld sedan många år men ändå så nära mig var dag

Fast vad skiljer våra världar åt egentligen

Är det bara en tunn skiljevägg eller …

Hunden är också bortom, bortom men finns ändå alltid vid min och de minas sida

Du så levande liksom alla mina och våra kära som har gått vidare till annat land

Tanken är så uppfriskande god att se djur som människor vänta där bortom, bortom

Älskar att kludda med färgens ord för att inte glömma av hur allt var när det var levande

© Ann-Britt Berglund

21 maj 2015