"Jag kan inte förklara", säger jag. Känslorna, och lutar mig mot instrumentbrädan efter cirka två mil, till och från i mig själv, med dig i munnen och en bilkaravan bakom mig i backspegeln. "Ibland är det så, säger du", och jag är så ångestfylld i min röst som kämpar för att inte brista så du hör mig krascha utan bälte stillastående mot väggen med skylten, där man ej får parkera, utanför min bostad...

jag talar i tungor jag inte yttrat förut. Jag svär med skratt i mun. Ler när du är likadan, och du vet inte hur jävla k.. du gör mig, mer än nån annan, och du är den första som skulle få mig att säga "kn*lla" eftersom du älskar det ordet mer, du får allt att kännas så naturligt, och nånting knäppt, som vad som helst, fast du är mer än timmar, dagar från att känna att vi finns på kartan, så lever du i mig, i tid och rum

Så är Du nåt oförklarligt för mig, i praktiken bäst, och i teorin något jag inte lärt mig utantill förrän nu, du är nåt jag inte kan förklara, i mina tankar, nåt jag inte kan ta på, men jag snuddade dig till att nästan och jag vill ta på dig, å vad jag vill, ack hur farligt det än är, att utsätta sig för det vackraste som finns

Genom fysik, språk, historia, genom kemi, Genom geografi, biologi, hemkunskap, idrott och matematik, musik, kanske utan logik

Upptäcka en helt ny vetenskap 

 begränsa min värld...någonstan i ditt hjärta