mitt avtal för bredband går inte ut förrän till hösten, det tråkiga med det är att det kostar skjortan att vänta. min lägenhet går ut i augusti och själv har jag inga läckra sommarskor nu när maj blir juni. i viken slungar en mås sitt sikte mot en berghäll och jag har tappat allt hår. om och om igen köper jag peruker sydda av europeiska kvinnors lockar. för jag orkar inte längre stå i kassakön utan pengar och utan skydd för det som komma skall. inget är sig likt mot förra året och jag har förlorat för tredje gången i fia.

visst är det svårt att avgöra när det är dags att ta livet av sig.