du blev så verklig för mig
som något jag sagt, som något jag gjort
som sitter i benmärgen, som att cykla
som att gå, köra bil
varje gång ditt namn kommer på tal
högt på mina läppar, lika frestande att läspa
lika god att smaka, varje gång

du blev så verklig för mig
med din osäkerhet framför spegeln
och dina medvetna kaxiga söta uttalanden
om att du är bäst, vet bäst!
din virriga blick, stressiga ben runt och runt
och dina brända stekpannor
och "jäääädrar" spagetti, kastruller i köket
jag bara skratta, hur du gör mat på måfå
och hur det alltid blev så bra ändå

din skörhet blev så naken
den gång jag såg dig
hur du sprang för att öppna dörren
utan att veta att jag kollade på din panikartade blick
och skrattade hihi för mig själv, för du
bara var dig själv, så nervös, så fin på alla dina sätt
så intressant, så stark så svag, så whatever bara du

du blev så verklig för mig
sa vad du tänkte, sa "du är så söt att se på"
och jag hörde, även om du trodde jag inte
tänkte, såg, kände, läste
du svor nedanför min axel
"säääg da nä men säääg"
du förstörde mig inför nåt vackert, och
det är mer verkligt än nåt annat att jag var så svag

snälla säg inte att jag är vacker, jag är likadan
har lika svårt för komplimanger, så svårt att ta dem
men du ändrade min bild på allt jag tidigare sett
säg inte att jag är så mycket hit och dit och hattande
jag visste mer än du trodde, sådetså

du blev så verklig för mig
och på rak arm
på böjda ben,
och öppet hjärta
jag skriver för dig, att

det är skönt att veta att det fanns
att jag har sett det med egna ögon