jag äter
det är nödvändigt
det behöver inte ens smaka gott
kanske inte känner mig hungrig, men
jag glömmer dig en stund

jag sover
kanske nån timme
åtminstone en blund
det är viktigt
jag glömmer dig en stund

jag jobbar
det är min plikt
i rop, i bus, i plåstrande av sår
och regnsrusk och utflykter
i nej nej nej nej nej nej! STOPP!
jag glömmer dig för ett ögonblick

och jag önskar jag kunde
springa ruset av mig
träna bort kilona
mina axlar bär
gå ut supa
skallen av mig

men alla vet
vem försöker jag lura...
jag tillåter ändå bara mig själv att bli
lite lullig

och sedan går jag hem
utan sällskap

ligger
tänker på dig

med en dunkande huvudvärk

och ett flämtande hjärta