Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
rotat bland avpublicerat


någonstans i mig


jag minns hur du tog dina fingrar
och lät dem trippa över mina läppar
sedan drog du med dom där igen
du läste mina läppar
det kittlades så skönt
du gav mina ord vikt
när vi lättade våra tankar
och jag vände mig om och om
för att se om du kikade tillbaka
och suckade djupt bakom din rygg

jag minns ännu hur skönt dina fingrar
kändes på min hud när jag andades ut
du smekte mina toppar i cirklar
nafsade och smakade mina höjder i din varma mun
bet mig i magen slickade mig i naveln
och fortsatte ner för min midja
överträdde förbjudna områden jag lät dig gå
innanför mig själv även om du inte märkte
min längtan att mötas halvvägs

du viskade så skönt, allt du gjorde gjorde mig yr
du viskade..."men du vill ju..."
åh "du är så..."
jag ryggade tillbaka för jag hade
aldrig haft sån skönhet i mina flämtningar förut
det kändes inbjudande att upprepa allt
om och om igen

hur du lade märke till vattkoppan
sa att min näsa är vacker, bara så där i soffan
att mina läppar underbara
hörde min suck, mitt stön under dina naglar
fångad i din rymd
med nedsläckt lampa och gatuljus
genom en springa upphängda lakan
istället för gardin
och du, du är så len och varm och fin
och jag vill dra mina läppar suck
över ditt land och hav och resa mig snurrig under ditt segel
någonstans i mig, cirka 2,5 kilometer bort
genom snåriga stigar, sly och svampskog
över berget med vit mossa och nedanför ängen
ett ställe jag inte visat någon ännu
står en ek med en tjock stam och väntar på ett namn
att rista in med kniv, där vilar nåt förgrenligt
med mycket löv




Fri vers av Hon kallar sig poet VIP
Läst 95 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2015-06-09 20:20



Bookmark and Share


  Ronny Berk
god poesi; så viktigt med ord av vikt , ja !
2015-06-09
  > Nästa text
< Föregående

Hon kallar sig poet
Hon kallar sig poet VIP