jag hade länge struntat i dig. jag hade bakat mitt bröd och ätit det ensam med det rinnande, smälta smöret längs hakan och tänkte faktiskt inte en enda sekund på att du låg i soffan i vardagsrummet och sov. det gjorde du ofta på den tiden, jag skulle vilja säga att du gjorde det jämt.

jag skulle också vilja säga att det rörde mig inte i ryggen som det hade gjort de första åren, kanske hade jag redan då tappat bort dig, långt innan jag flyttade. jag tror det var så och jag minns inte längre hur du ser ut