Det bär uppåt och åter uppåt i grusvägens torraste fina stoft

Upptäcker att vägen lider dit vi hade hört den skulle leda fram

Friheten inbjuder sina vidder i tystnadens kraftigaste vingslag

Något skymtar förföriskt lockande med böljor av solens glitter

Fel skor men spelar roll när nyfikenheten vinner över förnuftet

Sidolutningen anbefaller oss att ta det försiktigt i Foppa-tofflor

Sjön är framför oss och inbjuder oss att se den i vackraste dag

Böljande blå är vattnet i väntan på lovorden från de som vill se

Den älskliga naturen hur kan en eller annan ens vilja rata den

Tacksamheten är presentens seende bland naturens skapelser

Tyst och stilla och ett varande av dess like i sjöns lugna skvalp

Mäktigt står vi tillsammans i stillenhetens försyntaste storverk

© Ann-Britt Berglund

17 augusti 2015