Böjda, vi är ju så

genom livets tyngd och dag

vi rätar på nacket och håller ett skratt

vi säger, här är jag

men bak gardinen vi fäller vår gråt

fyller oss med vardagsbestyr

och önskar att den där, gnuttan hopp

gör så att rädslorna hastsamt flyr

vi är nakna fastän klädda, vi är bara inpå kropp

vi har luvan neddragen över öronen

vi gör middag,  leker och läser sagor för

de får intet veta, dessa älskade barnen

vi är ju stora vuxna, Gud bevars

vi ska värna  från varulvar och tjuvar

och vår kärlek ska skydda dem ja, från allt

men det är hos oss mardrömmar ruvar

vad är det för liv, hur gick det till

hur kom rädslor före hopp, hur ska vi hitta väg

genom allt

hur ska vi slutligen säga stopp

ett liv ska vara en önskan, en ömhet och en tro

medmänskliga handligar och kärlek som bygger  bro

beröring och skeenden, skratt och och en hel del förlåt

ömmande älgskog och stillsam gråt.