ja hur gör man, det var länge sedan jag

andades

jag bara hulkar mina andetag om dig

jag borde förlorat nu

men än finns hopp och då reser jag mig 

än fast det borde vara omöjligt men

hopp

har sig så att jag har hämtat mig mellan dig

jag har rensat lägenheter så många gånger och jag kan inte räkna

hur ska man räkna nålar och sprutor och rester av uppbrytna kapslar

och här tar yttre hjärtat vid det som tar strid

och det där att du än en gång är på avgiftning, tio år Emelie

och jag ska hoppas och jag ska tro för mammor gör sånt och dom

glömmer inflamerade vener och skärsår i halsen och våldtäckter och vi

glömmer att du suttit instängd under knivhot i dagar men vi

kommer ihåg alla kramar och jag älskar dig och hur vi hållit hand och hur vi åt glass en solig höstdag invid havet det jag inte vet är hur jag ska fortsätta att andas

nu, när du är på avgifting igen,

jag ska bara hämta dina käder och saker och inte bryta ihop

och jag ska älska dig, alltid

för mammor orkar allt, gör de inte?