Visst, visst sommaren den sköna

hon vitnade

hon den gröna

men inte jag - aldrig!

Tog språnget

utsatte min mörbultade kropp

min vittrande själ

och besökte de unga

att doppas i

deras vida kunskaper.

och nu är jag en skröna

en vitnande böna

omsnärjd av 

virvlande

kontraster

Skälvande gick jag in

för ny kunskap

för att jämföras

mellan då och nu

mellan mina erfarenher och

ungas dagsens tankar. 

Slåss vill jag

för det gröna det sköna

och klä mig i töande

löv

i hösten.

Ännu är den min

den doftande hösten.