Det kom en försändelse

en tyst flykt till vårt land

kanske var det en slump

att liv levde till strand

kanske höll händer hårdare

där viljan till liv fick fart

och så kom den in till oss

försändelsen hade rest klart

nej inte var det ett brev 

kanske du säger snart, inga ord skrivna

flyktingar så klart otacksamma och 

slitna och, alla ungar de bär

de som inte kan vårt språk

vad gör de här?

Säkert brottslingar och hulliganer

rånare och slikt

inga resväskor bär de

ingen näsduk prydligt vikt

inga giltiga biljetter de har myglat sig fram

men du ser inte det skrivna

i vandringsvägens damm

du hör inte de små orden

jag ser dem överallt jag kan höra dem

i tårars dämda salt

jag känner att de slår

mot mitt öppna bröst jo, visst har de

dessa orden har en röst

Jag kan svenska och jag kan

singera dessa ord jag kan läsa dem från läppar

vars språk jag aldrig förstod

jag behöver ingen tolk som berättar det som sker

Inte heller du bara kärlek

bara kärlek,

inget mer.