Vrid dig, lyft må du nära gå

det som skränar,skriker

det som skrämmer så

det som blöder och sargar

det som kärleksfullt var

hur vi modigt tog emot

och andra bar

i och ur en fasa, en dag så kall,

fast tinad i kant

för dagar som denna må tippa

hatet över den djupaste brant

vi må hålla händer, andra än vanan känner

vi som tror på att levnad är god

måste kalla oss vänner