Så rakryggad har ingen gått
med själen gömd
grubblande
att jag snubblade
över min stolthet
borde jag ha förstått

drömmar i en brand
rann ut i sand
hela hans väsen
vred sig ur min hand 

han blev dömd
att hålla henne vid liv
vakande vid hennes sida
såg han till
att hon aldrig blev glömd