Det har lugnat sig nu,  molnen har seglat iväg,

natten gett vika.

solen har långsamt och lite försiktigt tittat fram över

grantopparna, lite försynt har hon knixat och lett, sunna,

du lilla ljusbärare denna tid, så liten i småstegen dina men så

ljuv med varmrosorna på kinden. 

Jag har dig hos mig idag och ljuset ditt ger hopp.

jag ska stillsamt upplysas i hjärtat mitt och

låta vakendrömmarnas irrfärden bära steg

steg om det ljusa och friden

denna frid, du liv, som missunnats mig skall nu ringa

ringa dag, 

och mod.