Jag önskar för denna julen

något som inte kommer att ske

att människor ska börja tänka på

någon annans väl och ve

att förutom sitt eget tänka mer än stort

det är något som borde göras

men aldrig blivit gjort

jag önskar att människor

ska se mer än längre fram

börja tänka på och se

dessa som flyr, var trött och arm

våga stå rakt och säga att vi är alla lika

våga se rakt in där barn dör

våga fråga varför står jag inte främst i ledet

för att hjälpa, om inte

våga fråga sig själv, varför

varför vill jag inte hjäpa den arma som flyr

varför vill jag hovra vid mitt

hur ska jag tänka då vintern faller

och all denna kyla som faller fritt

inte är det snö det är isen i hjärtat

självbevarelsedriften som simmar i hat

och rädslorna om det att vi kan ju mista

den myckenhet vi har i vår mat

vi är rika och feta och närda vid barm

bortskämda av allt självklart som sig bör

därför tänker de sorgligaste av oss

att det är okej att barn dör

jamen det är ju självklart

att de får skylla sig själva för sin börd

vi är ju rena ariska och gudabegivna

vi är ett lands folk och att inlämmas till oss

är inget för de fattiga och fördrivna

bara de med ljus hy och klara stjärnebloss

nej min önskan som förmodligen inte får se ljus

kan i tanken vara religiös

men att måna för oss alla

är väl inte bara ambitiöst

av det som i grunden är rätt

och jag kan tas för prentiös

det är en inre längtan

och när vi kysser vår förljugna längtan till frihet

säger vi god jul under den äkta misteln

men den största bölden är allt detta hat

är denna väldiga varfylda fisteln

vågar du ta i hand den med

annan tro än din, vågar du ta emot

gå då tillbaka till urreligionen din

och se dessa flyktingars ankomst som ett

vänsligt sinnat blot

jag önskar för denna julen bara det

att vi ska våga se den

som har en annan verklighet.