Det är mig vintern väntar in. För att kunna sjunga det röda i spåren. Vi får lita till landmärken och fladdret i gardinen så länge. Tilliten finns inte där än, saker tar tid. Saknaden vilar runt hörnet och orden kommer inte längre lätt. En lång höst har förändrat hur jag ser mig. Inte längre byter jag riktning så lätt som en fjäder i vind. Utan det uttalade visar sig ändå varje val tydligt. Det luktar snö.