det där gångerna man ger avkall på existens

det man överger för att leva, som en julfest med mat och skratt

man orkar inte och tårarna rinner och man åker hem

och

man torkar bort sminket som satt så bra och kläderna

man var så stolt över, man var ju

så fin

för att man inte som en vanlig en

kan njuta fest för att man har

en hjärnskada

så man åker hem redan tidigt, innan man ätit klart

det är de gångerna, då man glad för att man faktiskt lever

för att uppleva, det.