ömt, jag har dig så i tanken

som en livdroppe i kallt regn

den där åkern vi genade över

efter fisket

dina fräknar och att du aldrig slutat

din resa borde bli en sång

den som alla sjunger, den refrängen

som har dans i sig, och skratt

ömt, som minnen och gråt

som samtalen i mörkertid

som att låna hand när andras fattas

jag ger dig min nu, det är inget lån 

det är ängar fulla av mogna strån