fotspår i snön suddas ut i ett andetag
frostblommor smälter bort när natten viker undan
och lika osynligt som då skrivs orden

solen letar sig fram och träffar de bortglömda
tågvagnarna i ett tyst och öde samhälle

flickan springer likt ett spöke

konduktören ropar i ett gammalt minne
och flickan skrattar med frostkyssta kinder

orden skrivs med tyngd hand
för vad ska hända med flickan


som springer bort i gryningen