Jag har åkt bil på slingriga serpentinvägar i fullmånens sken...
för att vara med på en varm och glad fest, i dagarna de två -
hej och skål
för min son och hans Jarmila
och hennes familj,
de ställde till med
ett hejdundrande vinterbröllop i Moravien!

Glittersnö i luften.
Andlöst vackert brudpar
med brudnäbbsklädd baby i famnen!
"Mamminka" - jag - är inte den enda, som är rörd till tårar.

Det dukas fram stora fat med allsköns mat och saftbuteljer med traktens vin.
Brudens far går runt och hälsar och bjuder eget plommonbrännvin -
som har vunnit första pris.

Danserna är många och av olika slag.
Pardanser, ringdanser, improviserade danser och dans från kommunisttiden
- lite uppjazzad, men med marschtakt.

Min man som har afrobrasilianska rytmer i sitt hjärta, blir danskung
och jag hänger med i hans famn.
Det är tjo och hej och vilt, det är glam
och taktglada spelmän,
med xylofon, basfiol och fiol.

Jag dansar med traktens dansprinsessa och hon frågar
min ålder - 65år - och då - går hon ned på knä, för mig.
Jag får många leenden och komplimanger och jag ger likaså
för jag uppskattar andra och vilar i mig själv.

Jag njuter av att sjunga på sista versen,
att vara nästan ute ur leken...

Mina barn är unga, starka, fyllda av förmåga och lust.
De kan skapa sitt eget liv.
De vågar mycket.

Min son har fått släkt, i Moravien,
och passar där, som fisken
i vatten,
men jag ser på hans blick
att han inte tänker glömma sin "mamminka" !