Vädret hjälpte mig inte att komma över chocken. Berörda sa att jag skulle gå ut och gå. Skaren var hård. Solen lyste glatt. Sinnet var tungt. Nattsvart. En enda fråga cirkulerade. Varför hade inte min far berättat något? Fåglarna kvittrade extra mycket idag. Det lät som om att de sa att jag skulle komma ut till dem. Förklarar denna händelse något om min far? Med största sannolikhet gör det så. Tänk om jag och familjen hade vetat? Mor finns inte längre kvar och kan inte gräma sig. Lillebror är för liten för att ta in detta. Förresten är han en annan typ av personlighet. Hittar alltid en förklaring till allt. Vad hände när jag fick detta tunga till mig? Allt ska analyseras i minsta detalj. För- och nackdelar ska alltid vägas emot. Många är de gånger då jag har varit avundsjuk på min lillebrors positiva anda. Född i mörker. Jag bara är mörkret. Detta med min far påverkar mig mer än många tror. Hjälper inte att de närmaste säger att han var lycklig. Nog såg jag hans tungsinne. Minnet sitter etsat kvar då han klöv björkkubbar i ilska. Grannen hade agat sin son för att han inte hörde vad han sa. Pojken var döv. Far avskydde orättvisor. Tänk att få läsa i dagens tidning att min far hade blivit såld på auktion av fattigvårdsstyrelsen. Det gör ont och det gör ont i själen. Hur ska jag orka resa mig efter denna händelse?