Attans vad jag hade pinnat på. Kvistarna hade rivit. Jag hade hakats fast vid en tjock gren. Hört hur tyget brast. Vänt mig om som hastigast. Klänningens fåll hade fastnat. Där på grenen hade en stor bit från denna vackra klänning suttit fast. Tyget som jag hade fått av mormor. Jag hade låtit en sömmerska sy upp klänningen. Vit botten med röda stora Vallmo på. En av mina älsklingsblommor. Inte haft tid för att stanna. Det hade sinkat mig betydligt. Känt att jag hade börjat få lite håll. Hade ändå sprungit på. Jag hade inte givit upp för hållet i sidan. Sista krafterna nyttjades med att lägga in ytterligare en växel. Varit blodig i ansiktet från kvistarnas rapp, mina ben hade varit sandiga. Min vackra klänning hade varit trasig. Stegen hade hela tiden varit taktfast bakom mig. Stigen bär nu ut mot vägen. Sett den stora stenen. Hade slängt mig raklång på backen bakom den lilla stenen. Mitt emot på andra sidan grusvägen fanns den stora stenen. Stegen bakom mig hade tystnat. Hört hur någon letade. Hade kikat. En man med vild blick hade sökt av närområdet. Det hade jag sett på hans gester. Något hade glittrat i hans hand. En blodig kniv med långt skaft. Rädslan hade nästan förlamat mig. Mannen hade tagit snabba steg fram till stora stenen. Jag hade sett hur han grävde med sina händer i sanden. Ett djup hål. Han hade begravt sin kniv. Hade sen sett hur han stampade hårt över det igenfyllda hålet. Mannen hade även täckt platsen med torra kvistar. Sen hade han brutit av en grankvist och sopat igen sina spår. Försvunnit efter vägen snabbt som en vessla.

Jag hade varit helt paralyserad av skräck. Till slut hade jag vågade mig fram när jag hörde hundpatrullen med poliser som närmade sig. Hade ramlat ihop i en av polisernas armar. Helikoptern hade surrat över våra huvuden. Vi hade hört ett skott. Två skott. Sedan hade allt tystnat!

Senare fick jag berättat att detta hade varit en förrymd fånge. Han hade bott i denna by som ung. Kunde därför denna genväg som jag alltid brukar gå och jogga efter. Jag hade haft oturen att vara ute samtidigt som han var på flykt. Tragiskt nog hade han stuckit ned en granne som hade känt igen honom. Polisjakten tog hastigt slut när han hade blivit skjuten i ett ben. Grannen hade tur och klarade sig. Tur att jag sprang trots mitt håll för hur hade det annars kunnat sluta?

Dagens ord i Skrivpuff är: Lite håll