Vemodet sveper hastigt in över snöpiskade vidder. Inget förlåtande här. Mörkret hänger envist kvar i nakna träd. Skogen djupandas av smärta. Månen är full. Tårar blinkar i kapp med stjärnor. Stötvis blåses basunen. Gråten hörs samtidigt från hus som tuva. Skallgång ropar ångesten. Vibrerande mentaliteter. Obalansen är ett faktum. Förstämningen är mörk. Vågen av melankolin täcker allt. Från Ystad till Kiruna. Dödar skratten. Stelnar leenden. Mimik i dunkel.  I svart sänks vemodiga vingar. Sorgband bärs. Vemodig är vårt land. Ett land av sorg.