vi brukar den jord
vi begravt oss i.
all denna obetalda hunger.
sjal över huvud i värme, augusti,
svett i ögon och nariga händer.
vi brukar denna jord,
förbrukar den och oss själva.
den gamle säger:
lien är en symbol för livet,
för doft av sommar genom vintrar,
lien
är en symbol för motsatsen till död.
vi nickar tyst,
ingen av oss är tillåten att tala
alltsedan vi svalde det dova ljus
som svepte över oss,
då du gick naken ned i vattnet
och jag släppte ut mitt hår.
vi stannade tiden,
negligerade vårt arbete,
och straffas nu;
vi brukar den jord
där ingenting gror.